Varför måste jag skada mig själv? Varför måste jag gång på gång göra mig själv besviken? Det är som om jag egentligen inte vill utan ger upp utan att försöka. Men jag vill ju. Jag vill så in i helvete mycket. Men av någon anledning klarar jag det aldrig utan sviker mig själv och ger upp. Vissa skulle kanske säga att jag inte ger upp utan är för hård mot mig själv, att jag har för höga krav. Men de ljuger. Jag misslyckas lika mycket om jag har låga krav och inte är hård. Den enda skillnaden är hur snabbt jag ger upp. Jag kanske bara inte är tillräckligt stark. Men det känns så konstigt, att jag skulle vara svag, efter allt jag vart med om. Jag kan acceptera att jag är självmedveten men jag är inte svag.
Varför ska det vara så himla lätt att ge upp? Det är som om livet vill göra det jobbigt för en. Som om man måste jobba tills man bryter ihop och lite till innan man kan vara nöjd.
Kommer jag nånsin att kunna slutfölja ett löfte till mig själv? Eller kommer jag att gråta tills tårarna tar slut varje gång jag gör mig själv besviken?
Jag vill inte. Därför har jag gjort något. Jag har börjat skriva. Skriva i en lite bok för att släppa på känslorna och få kontroll.
känner igen mig så i det du skriver maja. Hoppas allt fixar sig, vad det än är. Finns här. Ses på lördag! Kraam <3
SvaraRadera