Were the wild things are

Jag blev som trollbunden av en film. Min blick flyttades aldrig en millimeter från den stora duken. Den visade stora vilda monster som blev härliga och snälla. Den visade ett vilt barn som älskade för mycket. Jag blev kär. I ljuset och platsen. Jag vill åka dit och vara kvar. Jag skulle lämna allt för att vara en vilding. Så länge jag glömmer bort mitt liv här. Jag skulle faktiskt lämna allt för det.

När kärleken inte räcker till

Han packade ihop sina saker och flyttade. Han tog sitt stora hjärta och flyttade till ett kallare land som han förstod mer av än mitt hem. Han gav hopp, värme och glädje till alla som såg honom. Han var den blyga som alla gillade och älskade. Han sa att han älskade oss men han tog sina saker och flyttade. Jag förstog inte varför, han var den jag lagt mitt hopp hos och nu kändes det som om han kastat det i sopptunnan och vänt ryggen till. Han som hade ett så stort hjärta bara kastade bort den kärlek vi gav honom. Jag förtog inte hur han kunde vända ryggen till oss nu, när vi behövde hans värme och glädje som mest. Jag behövde honom. Alla kommer sakna honom, men han kommer att bli en hjälte en dag. Någon som alla ser upp till. Det är han redan i mitt hem men en dag kommer alla att se det. Allt jag önskar är att han förstår hur mycket jag kommer sakna honom och att han får det bra. Jag vill säga tack för alla fina stunder av glädje.

Just i dag

Jag har inte haft problem med mig själv på väldigt länge. Jag har inte vaknat upp och hatat min kropp, inte vaknat och känt att vad jag än tar på mig så kommer folk att tycka jag är äcklig. Jag har mått bra och fått en sundare, enligt mig, syn på maten jag äter. Jag har helt enkelt mått bra. Det känns så konstigt att titta tillbaka på alla gånger jag gråtit tills tårarna tagit slut på grund av hur min kropp ser ut. Det känns så löjligt när man tittar tillbaka. Men jag vet att i stunder är det inte löjligt, det är det som är verkligheten då. Man hatar sig själv så mycket för något så litet, men så viktigt och det gör att man gråter. Jag vet att vad jag än gör med mitt liv kommer jag ha sådana dagar igen men jag ska göra allt för att de blir få.

En Önskedröm

Jag vill ha en pojkvän. Jag vill ha någon speciell som ser på mig som de gör i filmer, som om jag vore speciell och vacker. Jag vill ha någon som ser på mig så att det brinner. Jag vill känna den där känslan som jag så många gånger läst om. Jag vill ha någon som kysser mig när jag som mest behöver det. Jag vill ha någon som andas tungt när de ser på mig och säger det jag behöver höra. Och jag vet att det inte är möjligt, inte som jag vill. Men man kan drömma.