Until you become the very soul of me

Jag har tappat lite kollen på min musik. Jag fick veta idag att min favorit sångerska har släppt en ny skiva. Så klart har jag skaffat den och den är lika bra som jag någonsin kunnat föreställa mig.
Hennes musik är för mig lite av en drog. Jag blir beroende och måste få lite rehab för att kunna sluta lyssna under en kort period innan jag faller dit igen.
Hennes texter fått mig att bli varm och lycklig. Hon kan få mig att gråta och skratta. Hennes musik berör mig. När jag är nere sätter jag mig i min fåtölj med en kopp te och sätter på min spellista för deppiga dagar, den består bara av hennes låtar. Det gör mig alltid på ett bättre humör och ler åt hennes halv töntiga kärleks texter.
And here I was thinking I was so tough, Listen I ain't never falling in love, Now forever just ain't enough-There's nothing better than
En av mina absoluta favoriter är inte en sång, det är en man, Vinnie Jones, som säger vad förändring är. Varje gång jag hör han prata om Change känner jag hur humöret stiger och jag känner hur bra jag är. Hur bra jag är som har överkommit alla hinder och hur bra jag är som kommer klara livet fantastiskt med hjälp av min familj.
You see I know change
I see change
I embody change
All we do is change
I know change
We are born to change
We sometimes regard it as a metaphor
That reflects the way things ought to be
In fact change takes time
It exceeds all expectations
It requires both now and then
See although the players change
The song remains the same
And the truth is
You gotta have the balls to change
De orden om förändring han säger har en menig för mig som betyder mycket. Mer än jag kan säga. Mer än vad jag vet.

Charlie

Sittandes framför datorn med nyhetssajt efter nyhetssajt som blinkar förbi och tänker på de stunder då han gjorde mig lycklig. De gånger han han fick mig att le i flera dagar i sträck. De gånger han fick mig att svära och vara förbannad. Jag kollar igenom de bilder jag har från hans tid i mitt liv och blir lycklig och det retar mig. Det första året med honom var något av det mest frustrerande jag varit med om. Jag kommer ihåg gånger då jag gått den 20 minuter långa promenaden hem i 0 gradigt för att försöka bli av med ilskan utan att lyckas. Hur sur han kunde få mig att bli för att han aldrig klarade av något.
Och nu kämpar han verkligen.
Jag kommer ihåg gånger när jag stått upp och skrikit av glädje på grund av honom och känt lyckan som spridigt sig i kroppen. Det var helt underbart den där dagen i slutet av oktober för 2 år sedan när han gjorde en hel statsdel lycklig. den natten slutades ett kapitel i en bok där han blev den sista hjälten. Han kommer för alltid vara en del av mitt grönvita hjärta och kommer för alltid vara en del av de jag kallar hjältar, även om det tog lite tid.
Jag kommer ihåg en gång, nere i halmstad, när vi var och såg honom. Jag stod upp och applåderade och skrek hans namn. Han såg på mig och jag gav honom tummen upp och sa great played. Han gav mig ett bländande leende som rymde hela hans ansikte.
Så nu sitter jag med nyhetssajter på datorn och minns tillbaks och hoppas på det bästa.

Sleeping with Ghosts

Jag hade en dröm. En helt vanlig konstig dröm. Alla som jag någon gång i mitt liv beundrat var där. Alla var döda. Alla utom jag som sov. Det var lite av en outer body experience, jag såg verkligen allt ur fågelperspektiv. Till och med mig själv som sov. Personerna rörde sig så vanligt runt om kring min sovande kropp och allt som hände i drömmen kändes så extremt vanligt. Händelserna behövde inte vara vanliga men det kändes då. Allt var fridfullt och vanligt.