Alla Har Vi Drömmar...

En kväll var det som behövdes för att fatta hur mycket jag älskar min klass. Jag kommer sakna den så otroligt mycket. Det tog mycket för att inte börja gråta när jag tänkte på det, det krävs mycket för att inte gråta nu.
Att kunna se en blid utan min klass är omöjlig, det blir bara tomt. Hur har man klarat detta tidigare? Jag vet ju att jag inte är ensam om att känna så här, jag kunde se det på alla att de kände likadant.
Men jag antar att det är dags att gå vidare, även om man inte vill. Det är liksom dags nu. Vi har alla vuxit upp och blivit olika. Vi kan fortfarande umgås som vi gjorde i sexan men vi är andra människor. Inte bara det, vi har alla drömmar nu. Realistiska drömmar som kommer att gå i uppfyllelse. Drömmar som vi tillsammans har varit med om att skapa, på ett eller annat sätt.
Så vad ska man göra när man står där ensam, utan sin klass? Jag antar att det bara är att hålla kvar personerna och minnena men gå vidare, bort, som en starkare och lyckligare människa...

Hopp

Om jag bara skulle lägga mig ner och blunda skulle alla problem försvinna? Eller skulle de vara ännu större än innan? Jag skulle vilja gå och lägga mig utan att vara sur och ledsen för en gång skull, men jag tror inte det kommer att hända på ett tag.
Att vakna är lättare, då har man kunnat glömma i några timmar. Det tar lite tid innan man kommer ihåg det som gjort en ledsen. Men ge upp kommer jag aldrig göra. ALDRIG. Jag kommer stå där och skrika varje gång, kommer gå där ifrån ledsen och arg, men aldrig sluta och ge upp.
Det som får mig att glömma är det som får mig att fortsätta... Hoppet...

StoreBror

Ett desperat försök
det krävs ett hjälte mod,
vem av oss är modig nog
att hjälpa storebror, min käre storebror.

Han har en massa fuffens för sig, jag vet inte vad det rör sig om.
Härjar ute hela natten, vad han gör det vet’e katten,kanske något illegalt eller så är han väldigt social.

Nördbetende och ett litet jobb

jag tror att jag har slagit mitt eget rekord i hur mycket det går att nörda sig på en dag. Inte nog med att jag har varit hypad och haft svårt att hålla käften, jag har också haft fotboll i huvudet hela dagen. Har bara inte kunnat få ut vissa spelare och matcher ur huvudet. Det har varit så otroligt frustrerande att inte kunnat fokusera till 100%. Vad ska egentligen vara så svårt med att sluta tänka på något? Det borde ju inte vara det, man borde ju rent teoretiskt kunna säga till sin hjärna att sluta tänka på en sak och sen inte göra det. Aja, ska försöka att i framtiden fokusera mer på skolan och mindre på fotboll och matcher, men inte nu.

Jag har fått ett jobb. Ett väldigt tråkigt jobb och bara över en dag. Men fortfarande, ett jobb. Jag ska nämligen sitta hela dagen och hänga upp termometrar på en vägg för att se att dom fungerar, sedan lägga de i två högar. Hela tiden med min käre bror brevid mig. Jag vet ännu inte hur mycket jag får betalt men tror runt 65 kr per timme vilket är ganska skönt. Dessutom vet jag att de behöver mer arbetare till det jobbet så man kanske kan jobba någon mer helg.

Så... The future is looking bright... at the moment....