la solitude, c'est le bonheur

Ännu en gång har jag väntat för länge och förväntat mig något som inte blir. Jag blir ensam ännu en kväll. Jag slår i väggarna och säger att jag aldrig ska ta något för givet igen. Men självklart händer det. Jag känner mig värdelös och och ovälkommen, samtidigt som jag vet att det är mitt fel. Jag hatar att inte se och prata med de jag verkligen vill umgås med. Det gör bara problemet värre. Jag hamnar flera steg bakom och jag måste hela tiden fråga om oviktig information för att hänga med. Ännu en gång spenderar jag kvällen ensam. Jag hatar att vara ensam men jag vill bara umgås med några få. Jag spenderar min tid med att vara ledsen, besviken och deppig när jag kunde haft kul. Det gör mig bara med besviken på mig själv. Att jag aldrig lär mig. Ännu en kväll får jag vara ensam.

Himlen

Ibland önskar jag att mitt rum var en egen värld. Som var stängd för andra. Där jag kunde lyssna på musik och bara vara utan att tiden går. Jag skulle bara leva utan att bry mig. Låta att problem rinna av mig och spendera livet med musik och film. Bara de jag ville skulle få komma in och dela min värld med mig. De skulle gå när jag inte ville ha de där längre. Allt skulle vara enkelt och lätt.

To high expectations.

Till och med när jag fyller 17 kan jag inte sova. Jag är helt enkelt för nervös Fast jag vet vad jag ska få. Jag ligger vaken och vrider mig tills det inte går längre. Då går jag upp och tar en smörgås och när inte det går lyssnar jag på musik tills jag blir väckt. Jag kunde bara inte sova.

Vad vill du att jag ska göra?

Jag är bara så himla trött på att sitta och vänta hela tiden. Trött på att vänta på svar som ändå inte betyder något. Trött på att hela tiden försöka men inte få svar. Jag vet inte vad jag behöver göra för att få er uppmärksamhet. Bara för att jag hade en dålig dag och var lite sjuk betyder inte att jag inte finns helt plötsligt. Jag lever och har känslor Jag klarar inte av att bli bortglömd och ignorerad. Jag dör lite inombords varje minut som går och jag inte får svar. En bit av mig försvinner varje timme som går utan svar. Jag vill bara försvinna in i en värld där inget av det här finns. Där allt är bra och jag klarar allt jag inte kan nu. Jag vill försvinna dit jag aldrig ligger vaken och undrar om du inte tycker om mig längre. Jag skulle vilja vara en fågel som kan breda ut sina vingar och flyga iväg från allt och komma tillbaka när allt är bra. Men det går inte. Jag är ingen fågel, jag ligger vaken om natten och jag dör lite inombords. Och jag vet inte vad jag ska göra.