la solitude, c'est le bonheur

Ännu en gång har jag väntat för länge och förväntat mig något som inte blir. Jag blir ensam ännu en kväll. Jag slår i väggarna och säger att jag aldrig ska ta något för givet igen. Men självklart händer det. Jag känner mig värdelös och och ovälkommen, samtidigt som jag vet att det är mitt fel. Jag hatar att inte se och prata med de jag verkligen vill umgås med. Det gör bara problemet värre. Jag hamnar flera steg bakom och jag måste hela tiden fråga om oviktig information för att hänga med. Ännu en gång spenderar jag kvällen ensam. Jag hatar att vara ensam men jag vill bara umgås med några få. Jag spenderar min tid med att vara ledsen, besviken och deppig när jag kunde haft kul. Det gör mig bara med besviken på mig själv. Att jag aldrig lär mig. Ännu en kväll får jag vara ensam.