Ännu en match

Jag utsätter mig själv för det värsta. Att sitta och vänta. Vänta på något som man inte tror ska hända. Men när det väl händer spricker bubblan man sitter i. Allt man känt och allt man försökt förtrycka bara rinner av en medans man skriker av ren lycka. Sedan går man tillbaka till att vänta. Men nu med ett litet leende på läpparna som säger att man är lycklig.