Knäck ska ha ett Juligt Djup

när jag var liten, väldigt liten, satt jag alltid på mammas höft när hon lagade mat. Jag satt där som en liten apa. Jag tror att hon först och främst ville ha lite koll på vad jag gjorde men det har gjort att jag känner mig hemma i köket. Väldigt hemma. Hela december brukade mamma och jag spendera eftermiddagarna i köket och laga julgodis, mat, pepparkaks hus och pyssla. Jag har alltid tyckt att julen har varit speciell. Så där magisk som bara ett lite barn kan uppfatta att det är. Så där familjär och mysig som bara julen kan vara. Tyvärr var det så att ju längre tiden gick destå färre blev tillfällena som jag och min mamma spenderade med jul mys i köket. Jag har alldid havt en väldigt speciell känslomässig koppling till julen. Det är det jag ser fram imot under hela året. Snön, den varma chokladen, maten, de mysiga böckerna man läser, godiset man lägger ner flera timmar på som ingen ändå äter och all den tid man spenderar med de man älskar. Hela mitt liv har julen varit magisk. Som jag sa när jag var tre år och i mars förståd det: "På jullen, då komme Julltomnen"