Glöd

Det är som om lågan som brann så otroligt starkt för ett år sedan har brunnit upp. Glöden värmer, men inga lågor finns. Om jag bara kunde få något att hända som skulle få mig att tro igen. För det är det som saknas för mig, tro. Kärleken finns, och kommer alltid att finnas som en värmande glöd. Men lågorna som brinner och verkligen gör mig helt igenom varm finns inte där utan min tro. Glöden värmer, men inte helt. Någonting saknas och till och med glöden vet om det. Allt blir tyngre. Glöden stannar så tills tro eller hopp tillkommer och gör glöden till en het brasa igen. Det behöver bara vara någon som råkar uttrycka samma känsla som mig själv och lågar börjar brinna. svagt i början och kraftigare för varje ny människa som jag delar mina känslor med. Och till slut är elden inom mig så stor att jag inte kan hålla den inne. Den blir så stark och kraftfull att jag med hjälp av den kan åstakomma vad som hällst. Allt måste ha ett början och ett slut. Därför måste lågorna slockna och glöden komma tillbaka.